Hatar bråk!
Hej bloggen, Hej alla människor och hej Svergie!
Idag hade jag sätt fram mot några fina timmar på tu man hand med min babe, men icke. Istället när han kommer och möter mig idag så har han sin kompis med sig, visst jag har ingenting emot dem, och inte att ha dem med heller. Men det blir jue aldrig samma sak som när man är ensama. Och nu var vi faktist hela dagen igår med hans kompisar så jag hade verkligen längtat efter att bara få vara med min pojke ett tag, men som sagt, icke.
Inte nog med det så var jag tvungen att sitta 2 timmar på stadium och kolla på när dem larvade sig *kul*
Är det fel av mig att känna såhär?
Visst jag vill att han ska ha vänner och umgås med dem, men när det är "min tid" med honom vill jag verkligen att det ska vara han och jag. Inte han jag och hans polare..
I alla fall, jag blev mer och mer irriterad i takt med att timmarna gick, han skulle nämligen på middag vid 4 så det var väldigt begränsad tid vi hade. Det slutade i alla fall med att jag blev förbannad och han också. Jag tyckte han kunde planera lite bättre så han och jag kunde få mer tid, medans han tyckte jag var fånig. Allting slutade med att han lämnade mig gråtandes i gullmarsplan..
Sen fick jag 20 telefonsamtal och 10 patetiska förlåt sms. Visst bra att han är ledsen. Men ska det verkligen vara så? visst nu var det bara en skitsak, men sen då? när det verkligen är någonting ska han verkligen få behandla mig hur han vill bara han säger förlåt sen?
Har ni varit med om något liknande med en kärlek eller vän, hur hanterade ni det?
Idag hade jag sätt fram mot några fina timmar på tu man hand med min babe, men icke. Istället när han kommer och möter mig idag så har han sin kompis med sig, visst jag har ingenting emot dem, och inte att ha dem med heller. Men det blir jue aldrig samma sak som när man är ensama. Och nu var vi faktist hela dagen igår med hans kompisar så jag hade verkligen längtat efter att bara få vara med min pojke ett tag, men som sagt, icke.
Inte nog med det så var jag tvungen att sitta 2 timmar på stadium och kolla på när dem larvade sig *kul*
Är det fel av mig att känna såhär?
Visst jag vill att han ska ha vänner och umgås med dem, men när det är "min tid" med honom vill jag verkligen att det ska vara han och jag. Inte han jag och hans polare..
I alla fall, jag blev mer och mer irriterad i takt med att timmarna gick, han skulle nämligen på middag vid 4 så det var väldigt begränsad tid vi hade. Det slutade i alla fall med att jag blev förbannad och han också. Jag tyckte han kunde planera lite bättre så han och jag kunde få mer tid, medans han tyckte jag var fånig. Allting slutade med att han lämnade mig gråtandes i gullmarsplan..
Sen fick jag 20 telefonsamtal och 10 patetiska förlåt sms. Visst bra att han är ledsen. Men ska det verkligen vara så? visst nu var det bara en skitsak, men sen då? när det verkligen är någonting ska han verkligen få behandla mig hur han vill bara han säger förlåt sen?
Har ni varit med om något liknande med en kärlek eller vän, hur hanterade ni det?
§F
Kommentarer
Postat av: Lexie
det är inte fel av dig att känna så :)
Trackback
