Livet som det verkligen är

Jag har tänk på en sak och det är det här med folk som säger "jag älskar dig" till allt och alla i tid och otid. En såkallad jag-älskar-dig-slampa. Hur tänker dem? Hur kul är det att säga jag älskar dig till alla sina 47 vänner, hur speciella känner dem sig? För visst amn vill visa och bekräfta för dem man känner och umgås med att man tycker om dem, men finns det inget annat sätt än att kasta ut sig "jag älskar dig" till alla? För mig är dem ordeni alla fall nått speciellt. Och när jag säger det till någon då ska det vara till någon jag verkligen menar det till, någon jag skulle offra allt för. Och visst jag tycker om mina vänner, men jag har valt att inte säga dem orden till dem, är det fel?

Jag har istället valt att visa det, genom att bry mig ställa upp och komma med riktiga bamsekramar i stället för att visa dem i min närhet att jag bryr mig!

Vad tycker ni, är "jag älskar dig" ett bra sätt att visa sina vänner att man bryr sig, eller är det något amn bara säger till "de bästa" !?

För mig så blir jag mer berörd av att mina vänner visar att det bryr sig än att det säger "jag älskar dig" just av den anledningen att de har blivit så "vanligt" man vet inte längre om det kommer från hjärtat eller om det bara är "någonting man säger"